Utanför Domkyrkan i Karlstad finns en anslagstavla som förmodligen stått där i 50 år. Prydligt uppsatta A4-affischer bakom en repig plexiglasskiva. Magneter. Tejp. Bokstäver i olika storlekar.
"Det är inte den snyggaste presentationen", konstaterar Louise Albrekt. "Ändå står det nästan alltid någon där och läser."
Någon letar efter nästa konsert. En annan vill veta när gudstjänsten börjar på söndag. Människor vill veta vad som händer.
Louise är kommunikatör på Karlstads pastorat. Hennes jobb är att hjälpa människor upptäcka allt som händer bakom kyrkans dörrar. Och nyligen fick hon helt nya verktyg att jobba med.
Anslagstavlan utanför Karlstads Domkyrka. Slitna bokstäver – men folk stannar fortfarande upp och läser.
Folk söker kontakt. De vill bara veta var den finns.
Att någon alltid står vid anslagstavlan säger en del om oss människor. Vi söker oss till det som händer omkring oss. Vi vill känna gemenskap. Ha ett sammanhang. En pysselkväll. Eller en konsert på lördag.
Frågan för pastoratet har aldrig varit om informationen behövs. Frågan är hur den ska nå fram.
För den gamla anslagstavlan har ett problem. Den sitter fast på papper. Informationen börjar åldras i samma stund den sätts upp. Och för att nå pastoratets församlingsbor runt så många kyrkor krävs att någon åker runt och sätter upp pappersaffischer.
Det första som händer är att man stannar upp
Idag möts du som besökare av något annat när du kommer till Domkyrkans församlingshus. På en digital skärm bredvid dörren hittar du öppettider, kontaktuppgifter och kommande evenemang.
Skärmen bredvid dörren visar öppettider, kontaktuppgifter och vad som är på gång.
I receptionen finns ytterligare två skärmar med kalendarium, bilder och nyheter från verksamheten. Ungefär var tionde sekund växlar innehållet. Nya bilder, budskap och nyheter. Och du tänker att wow, vad mycket som händer i Karlstads pastorat.
I receptionen växlar två skärmar mellan kalendarium, bilder och nyheter – den gamla anslagstavlan skymtar i bakgrunden.
Det är precis den känslan vi är ute efter. Skärmen drar automatiskt uppmärksamheten till sig.
En affisch på en vägg blir snabbt en del av bakgrunden. Men när innehållet hela tiden förändras fortsätter människor att titta.
En kalender som lever sitt eget liv
Idag producerar Louise samma information flera gånger. Till webben. Till sociala medier. Flyers. Anslagstavlor. Och målet är att minska arbetet med skärmarna. Så att samma info kan användas på flera ställen.
Louise Albrekt, kommunikatör på Karlstads pastorat.
Det som tidigare satt fastnaglat på en tavla börjar nu röra sig mellan olika platser och kanaler – utan att någon behöver springa runt och byta affischer.
Mer levande kommunikation
Samtidigt handlar förändringen inte om att ersätta allt med skärmar.
En skärm löser vissa problem, men inte alla.
Ett terminsprogram gör fortfarande stor nytta hemma på kylskåpsdörren, särskilt för äldre besökare som vill ha något fysiskt att hålla i.
Men handlar det om närmsta gudstjänst på söndag, då räcker det att man kikar på skärmen.
Kanske är det den största skillnaden. Att kommunikationen känns närmare i tiden. Mer aktuell. Mer levande.
Snart ersätts den gamla anslagstavlan utanför Domkyrkan av en digital skärm. Men folk kommer fortfarande stanna upp där och kolla vad som är på gång.