Det är onsdag förmiddag i Eva-Lisa Holtz arena. Här luktar fortfarande nytt, fast hallen har stått klar i snart fyra år. Trädetaljer. Dagsljus. Läktare som fälls ut från väggen.
Johan Engberg, kanslichef på IF Göta, tittar sig omkring. ”Det slår mig varje gång jag kommer in”, säger han. ”Den känns fortfarande ny och fräsch.”
Det är ett bra ställe att börja en story om teknik. För det Johan beskriver är inte tekniken. Det är vad tekniken låter honom göra.
En klubb som plötsligt kunde säga ja
IF Göta är en anrik friidrottsklubb. Grundad i Karlstad 1904, med rötter i en idrottsrörelse där eldsjälar och föräldrar burit verksamheten i över hundra år.
Under en kväll med Folksam Grand Prix arbetar nästan 300 ideella funktionärer. Bara vid längdhoppsgropen behövs sex till åtta personer. Friidrotten är funktionärstung. Det går inte att komma ifrån.
Det är värt att hålla i huvudet när Johan berättar hur den nya arenan har förändrat klubbens vardag.
”Vi hade aldrig fått Nordenkamperna hit utan den här hallen.”— Johan Engberg, kanslichef IF Göta
I tre år har Nordenkamperna arrangerats i Karlstad nu. Fler är på gång. Mike Powell, världsrekordhållaren i längdhopp sedan 1991, har stått här och föreläst. Nils van der Poel också. Och Khaddi Sagnia tränar här när hon är hemma.
”Det är klart att det blir en attraktivare tillvaro för alla som är här”, säger Johan. ”Det betyder mycket.”
Och här är poängen: utan rätt teknik hade ingen av de stora arrangemangen varit möjliga.
Det publiken aldrig märker
Det mest avancerade i en arena är det publiken aldrig märker. Eluttag vid varje gren. Internetuppkoppling vid varje gren. Brunnar i golvet vid varje gren där det finns el, internet och eltidtagning. Två ljudlägen för olika ändamål. Skärmar styrda från ett tävlingssystem.
”All infrastruktur under plattan är viktig för att vi ska kunna göra en friidrottstävling på bra och smidig nivå”, säger Johan.
Och här stannar vi till ett ögonblick. För ingenstans säger han ”ljudanläggning” eller ”digital skyltning”. Han säger att infrastrukturen gör det möjligt att hålla en tävling.
Det är skillnaden mellan att bygga för tekniken eller effekten. Noeko är inte där när tävlingar körs. Men allt som händer den dagen, händer för att designen är gjord rätt från början.
Två ljudlägen, två sorters kväll
Friidrottsarenan har två ljudlägen. Det enkla konferensläget används när Mike Powell föreläser från långsidan med publiken i biosittning, eller när klubben kör en mindre tävling.
Eventläget kopplas på vid större arrangemang. Då finns ofta en DJ som spelar musik, individuell styrning av varje mikrofon, och möjlighet att hålla koll på det som händer i en hall full av människor.
”Ljudet är A och O. Vi använder det mycket och ofta.”
Johan säger själv att han inte är någon ljudtekniker. ”Men erfarna speakers som arbetar i hallen tycker det fungerar bra.”
Det är talande, för en stor friidrottshall är akustiskt svår. Stora volymer, hårda ytor och läktare på flera sidor. Utan noggrann planering kommer efterklangen äta upp speakerns röst. När en erfaren speaker säger att det fungerar betyder det att publiken hör vem som leder ett lopp eller hur långt det senaste längdhoppet är. Det är inte en självklarhet i en arena, men när det funkar så blir upplevelsen så mycket bättre.
”Jämfört med Våxnäshallen som vi var i tidigare, är det natt och dag”, säger Johan.
Storbildsskärmen, småskärmarna och en mer rättvis sport
Bilden är lika viktig som ljudet. Eva-Lisa Holtz arena har en storbildsskärm centralt placerad som ger publiken överblick oavsett var de sitter. Småskärmar på väggarna runt om visar resultat, startlistor och placeringar. Layouten styrs direkt från tävlingssystemet.
”Skärmarna är tydliga och bra för resultatåtgivning och snabb feedback”, säger Johan.
För publiken gör det stor skillnad. För de aktiva gör det större skillnad. En längdhoppare som just landat får kvitto på resultatet direkt, inte efter en pappersrunda mellan funktionärsbåsen. När en bana avgörs syns det på skärmen samtidigt som speakern säger det.
Tack vare det har klubben kunnat minska antalet funktionärer. När resultaten knappas in direkt i databasen försvinner pappersrundan och dubbelarbetet, och hanteringen blir säkrare.
Friidrotten är fortfarande funktionärstung, men en stor del av sekretariatsarbetet är borta.
”Vi kan ha många ungdomstävlingar och ändå få det att funka på färre funktionärer”, säger Johan.
Det betyder fler tävlingar. Fler tillfällen för barn och ungdomar att tävla. Och att föräldrar kan stå på läktaren och heja istället för i sekretariatet.
En arena som klarar mer än friidrott
Men Eva-Lisa Holtz arena är inte bara för friidrott. Konferenslokalerna används av kommunen, företag och andra föreningar. Externa ledningsgrupper har möten här och Mike Powell höll sin föreläsning i ena kurvan med biosittning och bilder på storbildsskärmen ovanför.
Andra föreningar tränar i hallen. Studiebesök är vanliga.
För att klara den bredden räcker det inte med en bra hall. Det krävs en hall som kan ställas om. Mellan träning och tävling. Mellan konferens och föreläsning. Mellan vardag och storevent. Det är därför ljudet har två lägen och skärmarna styrs centralt. Det är därför infrastrukturen under golvet täcker varje gren.
Flexibiliteten är inte en bonus. Den är hela poängen.
Det Johan inte säger
Det Johan inte säger, men som ligger under allt han säger, är att han har en arena där han kan koncentrera sig på sitt jobb. Han behöver inte oroa sig för om ljudet räcker till bortre läktaren. Inte improvisera lösningar med kablar som dras över golvet. Inte tappa femton minuter på att förklara för en gästande speaker hur mikrofonen fungerar.
Tekniken kräver ingenting av honom i stunden. Den finns där, fungerar, och låter klubben göra det den finns för.
Det är så Noeko vill att tekniken ska kännas. Upplevelsen kommer först. Komplexitet är bannlyst.
En sista bild
Innan vi avslutar samtalet ber jag Johan om en sista mening.
”Den här anläggningen kommer att betyda mycket under lång tid. Vi är väldigt stolta och glada över möjligheterna den ger.”
Johan Engberg · kanslichef, IF Göta Karlstad